Borderlivet

Syskonkärlek

2012-01-26T09:56:00.003+01:00

Olle och Zihrie i full aktion

Första dagarna då Zihrie var här, var hon väldigt försiktig och avvaktande. Det har släppt nu, kan jag säga. Fullfart. Både ute och inne. Tre hundar, som springer runt och brottas. Som tur är har vi en tolerant granne som bor under oss. Han gillar hundar.

Lantis i stan

2012-01-23T13:00:00.003+01:00

Vår lilla gäst, Zihrie är ju van vid olika miljöer och är hur cool, som helst. Men trots det så är det bra spännande att gå stadspromenader. Det är ju så mycket folk och andra hundar, överallt. Zihirie är ungefär som Crocodile Dundee i New York, om nu någon kommer i håg den filmen. Bor man lite avsides så hälsar man på alla man möter. Alltså gör man likadant i stan. Oj, där kommer en människa, nu måste jag hälsa. Och där kommer en till. Jättetrevligt. Och en till. Zihire är så glad och förväntansfull inför alla människor som hon möter. Får se hur lång tid det tar innan hon blir världsvan och blasé. Aldrig hoppas jag.

Tillfällig tillökning

2012-01-22T17:42:00.005+01:00

Zihrie tar igen sig

Monica och Carl-Gunnar, Olles uppfödare ska åka på semester. Under tiden är vi extramatte och husse åt Olles kullsyster, Zihrie. På förmiddagen åkte vi upp utanför Uppsala för att hämta Zihrie. Vi passade då på att ta en skogspromenad med alla hundarna. Inte dumt alls. Zihrie och Sigge fann varandra omedelbart. Sprang omkring och nosade. Olle höll sig mer nära oss. Plötsligt fick Sigge nos på något och drog iväg och Zihrie var inte sen att haka på. Skall hördes på avstånd. Lite väl långt bort, tyckte nog maken och jag. Olle kunde till slut inte hålla emot utan anslöt sig till jägarna. När hundarna hade varit borta i ca trekvart började vi tycka att det drog ut på tiden. Skallen hade tystnat, och vi hittade färska älgspår. Troligen det tänkta villebrådets. Då dök Olle upp och sen kom Zihrie inte långt efter. Men Sigge hade inga planer på att avbryta jakten. Vi började dra oss mot huset, för kanske att Sigge hade tagit sig "hem". Mycket riktigt, efter två timmar var han tillbaka, en kort stund innan vi själva kom fram.
Nu hemkomna till stan ligger alla tre totalt utslagna. Två på golvet, och Zihrie, med speciellt privilegium, i soffan.

Sigge och Olle likaså

Hälsa på hästar

2012-01-19T19:13:00.006+01:00

Loftfari är inte så imponerad

I dag har Sigge och Olle följt med mig på min träning. På grund av att jag har Parkinson´s, måste jag träna regelbundet, på många olika sätt. Och idag hade jag planerat att prova på ridning. Bra tillfälle för hundarna att få bekanta sig lite med stora djur, som jag vet är snälla och toleranta. Mycket riktigt - båda två, dvs Sigge och Olle, var försiktigt intresserade. Och den ganska stora och 27 år gamla islandshästen tittade förstrött på hur dom agerade. Sen i ridhuset skulle nog hundarna gärna ha sprungit med och hoppat runt, om dom hade fått. Men sitta på läktaren och titta på var vad som gällde. Vi kommer att besöka hästarna fler gånger och drömmen är förstås att kunna rida i skogen med hundarna fritt runt omkring. Drömma går ju alltid...

Vernissagehabituéer

2012-01-14T15:06:00.004+01:00

Vad är mest intressant, husse eller konsten?

Gratisnöje på lördagseftermiddagen. Gallerirunda på Hornsgatan passar bra när det är vernissage och allt. Sigge och Olle har varit med förr och vet hur man beter sig. Tittar på folk och konst. Dricker vin och äter chips och nötter. Träffar en och annan hundkompis som man kan hälsa på. Riktigt trevligt en sån här dag när det blåser kallt från norr och snön hänger i luften. Dessutom blir ju båda två så uppmärksammade av alla gallerister, som bara tycker det är trevligt med hundpublik också.

Spårsnö

2012-01-08T14:09:00.004+01:00

Köttbullarna i min ficka är fortfarande intressantare än rådjursklöven

En tur med viltspårsträning är aldrig fel. Olles tur i dag. Han har verkligen talang för spårning. Efter vad jag som inbiten amatör kan bedöma i alla fall. Lugn och metodisk, men samtidigt på hugget. Det börjar bli dags för anlagsprov tror jag.

Olle regerar

2012-01-07T15:00:00.009+01:00

Olle tar för sig. Har Sigge och Olle varsin leksak, så hinner det inte gå mer än en minut, så har Olle båda. Då kan Sigge komma och titta upp på mig - "Ser du inte att han har tagit min tross? Hjälp mig". Jag får ju för mig att dom får reda ut ägarförhållandena själv. Även om jag ingriper ibland. På rent mänskliga grunder.

Sigge har sin tross...

...men inte länge, snart har Olle båda

Allt gick bra

2012-01-01T13:08:00.005+01:00

Vintersolens sneda strålar på årets sista dag. Promenad i Tyresta nationalpark

Det är alltid lite oroligt inför nyårsaftonen. Smällare och raketer gillar vi inte. Vi bor dessutom på ett ställe, som Stockholmarna gärna vallfärdar till vid 12-slaget. Men - allt gick över förväntan bra. Maken och jag låtsas som det regnar. Innan har vi fällt ner persienner och dragit för gardiner. Skön jazzmusik är inte heller fel. Sigge och Olle blev rastade ganska tidigt, även om Sigge ville in nästan innan han hunnit ut. Det tog han igen sen när han behövde ut kl 01 på natten. Då hade den värsta kanonaden dragit förbi. Tidigare år har Sigge gömt sig under sängen och varit lite orolig. Vår coola, trygga Olles lugn smittade kanske av sig på Sigge också?
Nu ser vi det nya året an med hopp om fina placeringar, roliga aktiviteter och kanske en och annan spännande resa.

En riktig snygging

2011-12-28T16:44:00.008+01:00

Det var nära skilsmässa när maken skulle försöka få Olle att stå fint - det här är bästa för dagen

Äntligen har Olle blivit totaltrimmad. Nu ser man hur fin han är. Jag tror att den dubbla pälsen kommer att vara perfekt inför planerade utställningar. Det skulle vara så roligt om det gick bra för honom. Första anhalten i tid får vi tyvärr hoppa över. Jag hade tänkt låta Olle visa upp sig på Terrierklubbens utställning i Sollentuna i början av mars. Men, tyvärr, Olles uppfödare, Monica, är borderdomare. SKK:s i Sundsvall ett par veckor senare, blir det nog i stället. Förhoppningsvis är teamet Eleonor/Olle i högform då.

Hundvänliga ställen

2011-12-27T19:12:00.004+01:00

Dekalen finns på Café Brasco, på Folkungagatan

Det finns människor som inte gillar hundar. Jo, det är faktiskt sant. Tro det eller ej. Det finns säkert många olika skäl till det, och det får vi, hundgillare, respektera. Jag vet inte hur många hundar det finns i förhållande till personer i vår vackra stad. Ganska många, skulle jag föreställa mig. Och vi måste leva i bästa samförstånd - alla. Därför blir jag så glad när en affär, café eller restaurang tydligt visar, att här är hundar, inte bara tolererade, utan faktiskt välkomna. Mer sån´t tack.

Bara den rätte får komma in

2011-12-24T06:19:00.000+01:00

Olle kan var lite noga med vilka s om ska få komma in. Vår beskedliga julbock fick sig en ordentlig utskällning. Man kan ju inte så noga veta vad en sån kan ta sig till. Tills vi förklarade att han hör till våra vänner och får vara här.

God Jul

2011-12-23T12:01:00.001+01:00

Sigge och Olle önskar alla en riktigt God Jul

Olle - lite gladare om jag får be

Det gäller dig också - Sigge

Meningen med att ha hund #8

2011-12-21T17:53:00.001+01:00

Snurrat runt på stan i julklappshysteri. Så mycket folk, så mycket musik - överallt. Inget uträttat av det som jag tänkte. Hur skönt är det då inte att komma hem och överfallas av två lurviga varelser, som inte vet hur väl dom vill mig.

Nu har Sigge och Olle det svårt

2011-12-18T13:01:00.001+01:00

Just nu tycker jag faktiskt lite synd om Olle och Sigge. I vår trappuppgång bor en trevlig och glad bordercollietik, Bella. Hon löper nu för fullt, sätter avtryck i hissen och helt enkelt bara finns. Mina amorösa killar vet inte hur dom ska hantera situationen. Allt är bara svårt.

Hur klarade jag mig utan Olle?

2011-12-14T17:12:00.002+01:00

Olle i städtagen

I dag fick jag för mig att julstäda lite. Mattorna åkte ut, tillsammans med maken. Golven skulle våttorkas. Olle, som fortfarande tror att hela livet är en enda lek, hjälpte till efter bästa förmåga. Riktigt duktig. Jag tror jag ska ta och hyra ut honom som städhjälp åt behövande. Han kanske till och med kan betala sig.

Årets julkort

2011-12-13T08:42:00.005+01:00

Vid trädet, till höger

Vintriga bilder till årets julhälsningar. Det fick bli gammal skåpmat istället för nytagna. Fjolårets snövinter, om någon minns den, fick det bli. Tittar man noga ser man att Sigge och Olle är med på båda bilderna.

Skulle kunna vara på landet - men inte ...

Vinterkläder på

2011-12-09T08:36:00.004+01:00

Olles lurviga päls tar tid att torka

Vi har varit förskonade från snö och slask hela hösten. Det tycker alla vi, som bor tillsammans i vår lilla del av huset, är bra. Vi är glada för den tid vi har fått av relativ värme och brist på snö. Men i morse var det slut på fristen. Stark vind med tillhörande snöslask. Både Sigge och Olle stannade i portgången och ville inte ut. Jag har sällan sett dom så fokuserade på att kissa. Inget nosande eller andra äventyr nu inte. Fort in i torkan och värmen. Och frukost förstås.

Julkortsposering

2011-12-08T13:44:00.002+01:00

Tänkte jag skulle ta en fin bild på Sigge och Olle, till dom julkort vi brukar skicka. Så jag riggade upp en liten fotoateljé i vardagsrummet. Helt enligt vad jag kan tro proffsen gör. Men, jag vet inte om resultatet blev så lyckat? Ska jag vara ärlig så är det modellernas look, som ser lite trist ut just nu. Olle har verkligen vinterpälsen på. Han ser nästan lite tjock ut, även om han inte är det. Det skiljer faktiskt bara ett hekto mellan de båda. Och det är ju fortfarande några dagar kvar innan julkorten måste postas, så jag får nog fundera lite till.

Bordern, ivrig syns på Haga

2011-12-04T22:15:00.005+01:00

Karin (BTS Stockholm) puffar för Huvudstadsbordern. Och Sigge och Olle kommer nog

Det karaktäristiska borderterrierskallet, hördes lång väg, när vi närmade oss koppartälten i Hagaparken. 20-30 ivriga borderterriers mötte upp till BTS Stockholms traditionsenliga glöggpromenad. Roade leenden från omgivningen när en omfattande provkarta på hur en borderterrier kan se ut, visades upp. Glada och sällskapliga. Mindre och större. Lurviga och vältrimmade. En del lite på sin vakt mot sina hundkompisar och en del översvallande och intresserade. Mycket trevligt det hela. Dessutom blev vi påminda om BTS Stockholms egen utställning till sommaren, Huvudstadsbordern den 10 juni, vilket jag också har påmint om nu.

Stine (BTS Stockholm) serverar glögg för glatta livet

Stormy Weather

2011-12-01T20:41:00.007+01:00

Nasse stretar på

Tillfällig storm över Söder. Sigge och Olle och jag höll på att blåsa bort i vindbyarna. Stretade på i motvinden. Hundöronen fladdrade, precis som på Nasse i Nalle Puh. Alltså så fint som E.H. Shepard har illustrerat. Tillbaka behövde vi bara lätta på fötterna så blåste vi hem, jag och två något förvånade och lite oroliga hundar.

Gryt i hemmiljö

2011-11-28T19:27:00.004+01:00

Finns det inte tillgång till naturgryt med tillhörande grävling eller räv, så får man göra så gott det går med vad som står till buds. Olle, som är påhittig, har löst problemet på sitt eget vis. Han har mutat in området under soffan. Tretton centimeter har han i takhöjd. Rätt som det är när vi sitter i soffan, får han ett ryck och far runt under oss så dynorna hoppar. Låtsasjakt på grävling kanske?

Hälsingsk retreat

2011-11-20T06:40:00.006+01:00

Efter alla turer med veterinärbesök för än den ena och än den andra, behövde vi ett välförtjänt avbrott. Till landet i Hälsingland. Lite primitivt, naturnära liv för oss själva. Skogspromenader där Sigge och Olle kan vara helt lösa. En TV med dålig mottagning, vedspis för att värma vattnet som hinkats från brunnen (det andra vattnet är vinteravstängt och får så förbli till våren). Sigge och Olle får dessutom sova i fåtöljerna och soffan, hur mycket dom vill. Stugprivilegier. Inte dumt allls.

Halsband - om hunden själv får välja

2011-11-14T12:37:00.005+01:00

Selkammaren, rött för Olle och blått för Sigge

Sigge och Olle har - som de flesta andra hundar - halsband. Men dom har också selar. Vi försöker använda selar, så mycket som möjligt, för att skona halsen framför allt. Nu är det bara så att varken Sigge eller Olle förstår sitt eget bästa. Av någon anledning gillar dom inte att ha sele på sig. Ändå är selarna polstrade och noga utprovade. Vanligtvis behöver man inte kalla på dom för att gå ut. Olle är först vid dörren, tätt följd av Sigge. Men, om vi håller i kopplet med selen till, gömmer båda två sig. De vill inte alls komma, och försöker backa när dom selas på. Det finns förstås ett undantag från aversionen mot selar - SPÅRSELE! Tas den fram är det ingen som gömmer sig. Men, det är förstås en annan historia.

Bagarmossen Revisited

2011-11-11T17:05:00.003+01:00

Återbesök för Sigges del på Bagarmossens djursjukhus. Förhoppningsvis behövs inga fler utredningar angående urinvägsbesvären. Nu är han kontrollerad med ultraljud över urinvägar och prostata. En spruta har stuckits rakt in i blåsan, genom bukväggen, för att få ett helt rent urinprov. Stackars Sigge, fick inte rastas på morgonen före blåspunktionen. Stor lättnad när allt var över och han fick gå ut och ställa sig mot en buske. Preliminärt har inga avvikelser hittats. Skönt, skönt. Nu återstår bara för Sigges del att pälsen på buken växer ut igen. Han blev ju rakad inför ultraljudet. Och Bagis kan förhoppningsvis använda sina resurser till andra behövande. Vi vill i alla fall slippa bidra till patientunderlaget.

Meningen med att ha hund #7

2011-11-09T08:44:00.008+01:00

Tidig morgon, när solen håller på att gå upp. Stockholms inlopp och mina hemkvarter i ett fantastiskt ljus. Här skulle det kunna vara på sin plats med en rent Strindbergsk beskrivning av alla ljud och rörelser i staden. Knappast troligt att jag var ute så tidigt om inte Olle och Sigge skulle morgonrastas.

Skärpning Olle !

2011-11-06T13:27:00.002+01:00

Morgonrutinen ser ut som så att vid 7-tiden brukar det vara dags att vakna. Då tar maken eller jag ut hundarna på en liten rastningsrunda. Sedan blir det frukost. Vi bor på fjärde våningen, och brukar alltså ta hissen upp. Olle har fortfarande svårt med behärskningens svåra konst, speciellt om det är mat på gång. Så i morse tyckte han att det dröjde för länge innan hissen kom och tog trapporna istället. Det vara bara det att han inte kunde räkna. Tre trappor i stället för fyra. Trodde kanske att grannen under oss hade bättre frukost? Lite besviken var jag allt - bättre nos kan man absolut begära av en Border.

Däckad matte

2011-11-04T13:15:00.002+01:00

Jag har varit på Karolinska Huddinge för ett smärre ingrepp. Tillräckligt dock för att inte vara speciellt pigg några dagar. Sigge och Olle verkar sympatisera med mig och mitt tillstånd. Dom bara ligger och sover och vill inte alls aktiveras. Trots att dom borde vara understimulerade just nu. Jag tolkar det som medkänsla och känner tacksamhet och värme hur mycket som helst.

Sigge i vårdsvängen

2011-11-01T09:28:00.002+01:00

I går var vi tillbaka till Bagarmossens djursjukhus. Uppföljning med nytt urinprov. Maken och jag hade svettats och svurit för att samla in den lilla skvätt morgonurin, som behövdes. Inte lätt med en hund, som bara skvätter lite i taget. Vi fick dessutom bakläxa när vi kom fram. För liten mängd. Det var bara att försöka komplettera på plats. Det gick bra till slut. Dessvärre var det fortfarande vita blodkroppar kvar. Fortsatt utredning med andra ord. Ultraljud över urinvägarna och prostata och urinprov direkt från blåsan. Hur ska detta sluta? Tur att Sigge i alla fall mår bra rent subjektivt.

Hej, då - ha det så bra

2011-10-30T16:38:00.008+01:00

Lite protester, för syns skull åtminstone, hade ju varit klädsamt.

I går lämnade vi Sigge och Olle på pensionat. Själva skulle vi, som sagt roa oss på egen hand. Inga protester när vi lämnade dom till Annika, som har Björkbygdens hundhotell. www.björkbygdens.se
Dom verkar ha funnit sig väl tillrätta. Bra att dom har varandra förstås, men båda är ju också trygga och tillitsfulla.

Bra ställe, det här, eller vad säger du, Olle?

Men, när vi kom för att hämta dom var det stora glädjeskutt. Och jättetrötta när dom väl kom hem igen förstås. Borta bra, men hemma bäst. Vi trodde ju inget annat heller.

Nu är det nog husse och mattes bil, som kommer?

I morgon...

2011-10-28T19:24:00.002+02:00

I morgon ska maken och jag på 40-årsfest. Mellansonen, som bor i Falun, ställer till med kalas. Nedre åldersgräns är 16 år (!). Sigge och Olle, som de ungdomar dom är, ska bo på hundpensionat. Bara för att vi, husse och matte, ska kunna rocka loss ordentligt. Nåja, swinga loss, ligger nog mer för oss. I alla fall så ska det bli spännande att se hur det går med bortackorderingen. Går det bra, har vi förhoppningsvis hittat ett ställe att återkomma till. Det ligger nämligen nära både vägen till Dalarna och Arlanda.

Vi visar upp oss

2011-10-28T12:05:00.004+02:00

Sigge

Förmiddagspromenad runt Källtorpssjön i Nacka. En spännande miljö, där det händer mycket. Många spår, som korsar vägen där vi går. Men tyvärr, naturreservat, så Sigge och Olle får vara kopplade. Någonstans i sjön finns det en bäverkoloni. Bävrarna är omöjliga att få syn på, men spår av deras framfart kan man se. Från ena veckan till den andra har dom lyckats gnaga av rejält tjocka stammar. "Skogvaktarna" har fått hjälpa till med fällningen, annars gick det väl inte att komma fram för alla joggare och orienterare. Snygga podier för en borderterrier att visa upp sig på blev det i alla fall. Imponerande.

Olle

Stor skillnad

2011-10-26T16:36:00.003+02:00

Sigge till vänster - Olle till höger

Olle ska ju försöka få ytterligare certifikat. Alltså planerar jag nu så pälskvalitén ska vara optimal när utställningssäsongen börjar nästa vår. Då gäller det att spara trimningen till januari. Men oj vad det kliar i fingrarna att få börja plocka i pälsen. Sigge, som vi inte har samma ambitioner för, han är relativt nytrimmad och ser riktigt skaplig ut. Men Olle, lurvisen, han ser just nu mest ut som en gammal räv. Men vänta bara, den fula ankungen kommer att bli en vacker svan vad det lider.

De e mycke nu...

2011-10-21T22:08:00.007+02:00

Det är tur att vi har försäkring

Det ena avlöser det andra. När problemen med skorv och magar har klingat av dyker det upp andra. I dag efter lunch när jag var ute och rastade hundarna så kissade Sigge blod. Riktigt blod. Fort ringa till Nacka djurklinik, som naturligtvis inte hade några jourtider kvar för den här dagen. Men, någon borde undersöka Sigge före helgen. Akutmottagningen på Bagarmossens regiondjursjukhus ligger bäst till för oss. Vi kom dit kvart i två. Halv åtta fick Sigge komma in och träffa veterinären. Då hade vi tidigare lyckats få ett bra urinprov av Sigge. Blod, vita blodkroppar och bakterier. Men, förutom urininfektion, som inte är så vanligt hos hanhundar, kunde det kanske vara stenbildning i blåsan. Röntgen alltså. Sigge var exemplarisk. Låg blickstila på röntgenbordet och lät sig fasthålllas och sträckas på, för att få så bra bilder som möjligt. Allt slutade med antibiotika och smärtstillande och ett saftigt uttag från mitt bankkonto. Jag måste också bara ge en eloge till personalen på Bagis, som hela tiden informerade oss tålmodiga, väntande patienter. Det var hårt tryck på mottagningen med många mycket sjuka djur, som behövde akut omhändertagande. Sigge var det ju rent subjektivt inte något större fel på.

Som småbarn

2011-10-21T08:43:00.002+02:00

Sigge och Olle har många likheter med småbarn. Beroendet av oss mattar och hussar. Lättroade och blir hur glada som helst för små, små saker. Sover middag flera gånger om dan m m. Nu har jag dessutom upptäckt ytterligare en likhet. Sigge har besvärats av skorv i nackpälsen. Troligen på grund av en inflammation som blivit efter att Olle har bitit och gjort små sår när han har nafsat Sigge. Sigge har blivit veterinärbesiktigad och vi fick då diverse råd som att tvätta med klorhexidinlösning och smörja med cortison/antibiotikasalva. Inget hjälpte. Sista vägen ut - vad gjorde jag förr när barnen var små och hade irriterade stjärtar (något moderna föräldrar inte känner till på grund av dagens blöjor, som håller torrt)? Jo, Inotyolsalva. Har nu smort Sigge i fyra dagar och - all skorv är borta! Jag vill i alla fall gärna tro att det var min egen behandlingsmetod som hjälpte.

Hemmakväll

2011-10-18T20:55:00.004+02:00

Stör oss inte, vi kopplar av

Efter att ha varit på resande fot i nästan två veckor nu, är det skönt att slå sig ner i TV-soffan och bara vara hemma. Sigge och Olle tycker likadant, det är jag helt övertygad om

Var är Olle?

2011-10-16T17:19:00.006+02:00

Har någon sett Olle?

Nu är vi på landet några dagar för att göra vinter. Dvs stänga av vattnet, plocka in allt som inte ska stå ute i snön, rensa rännor m m. Fina höstdagar, med nedfallna löv och skarpa solskuggor. När Sigge och Olle springer omkring så är det tur att dom har sina orangefärgade jakthalsband på sig, annars syntes dom inte alls. Totalt kamoflerade mot de vissna växterna.

Svampplockarna

Hemma igen

2011-10-12T09:08:00.002+02:00

Efter bara en tågresa uppträder både Sigge och Olle som vana globetrotters. Hoppar raskt upp för den branta trappan och in i kupén och lägger sig stilla på golvet vid våra fötter. Trots att hela kupén vimlade av andra hundar i hela storleksskalan. Travar därefter så fint som parhästar bredvid varandra genom Centralen till T-banan. Och väcker naturligtvis medpassagerarnas beundran. Lite beundran kanske till och med spiller över på mig?

Nya erfarenheter.

2011-10-07T12:16:00.005+02:00

Jaha, är det där Småland, som susar förbi?

Först och främst. Nu har vi smörjt och tvättat, och schamponerat både Sigge och Olle i en veckas tid. Olle har blivit bättre, men Sigges hudbesvär kvarstår. Det blir nog ett nytt veterinärbesök längre fram.
Just nu är vi på besök i Malmö. Den här gången har vi provat att åka tåg. En resa som tar ca fyra och en halv timme. Det gick förvånansvärt bra. Olle i vanlig ordning inrättar sig efter det nya och lägger sig ner och kopplar av. Sigge, som måste ha koll på allt hade svårare. Titta ut genom fönstret. Spana in ett par kaniner, som också var med på tåget. I bur visserligen, men lika intressanta ändå. Först när kaninsällskapet hade gått av kunde även Sigge koppla av och vilade faktiskt sista timmen.

Olle passar på och vilar när chansen finns

Hundapoteket växer

2011-09-27T16:45:00.004+02:00

Olle - jättetrött efter veterinärbesöket

Nyss hemma igen efter ett av våra besök på Nacka djurklinik. Det blev gruppbesök. Olle har en tid kliat sig i öronen. Han har också slickat på tassarna av och till. Maken och jag har tittat och tittat för att se om det har varit någon rodnad eller så. Tankarna går ju till allergier som kanske också kan hänga ihop med kräkningarna? Bäst låta undersöka Olle ordentligt ändå. Sigge fick följa med på köpet. Efter senaste trimningen upptäckte vi att han hade skorviga förhårdnader i nackhuden. Alla hemska tumörer som man kan tänka virvlade runt i min hjärna. I mina tankar försvann Sigge för oss i hemska plågor. Lyckligtvis var det inte så illa. Skorv, kanske genom någon liten sårskada som han fått i ett tidigare skede. Olles tänder är starkt misstänkta. Olles öron var det i alla fall inget fel på. Däremot var han rejält röd mellan tårna på framtassarna. Så nu är det tassbad med såpa, klorhexidintvätt, noggrann torkning mellan tårna och salva som gäller. För att hjälpa till ytterligare så får båda två nu speciell fiskolja med omega3, varje dag. Det verkar vara bra för det mesta, så det känns tryggt.

Sigge minst lika trött

I bara underullen

2011-09-26T18:37:00.003+02:00

Sigge vill inte ens posera ordentligt efter trimningen

Husse har haft ett drygt jobb med att plocka ner Sigges päls. Projektet har varit uppdelat på, jag vet inte hur många etapper. Sigge har inte alls velat vara med utan har försöket värja sig hela tiden. Talet om att göra trimningen till en mysig stund på skogspromenaden, stämmer kanske till en del. Men inte fullt ut. Vissa moment, vet jag, har krävt en ganska så fast hand. Till slut har i alla fall det sista åkt av. Resultatet är helt godkänt för att vara gjort av en total novis.

Sigge tar ansvar

2011-09-23T19:31:00.002+02:00

Olle är inte helt återställd från sina magbesvär. I natt så var det dags igen. Hulkande och mat som kommer upp på golvet. Maken och jag låg och sov i vår djupaste sömn. Då väcks vi av Sigge, som sitter vid sängen och piper och försöker väcka oss. Olle håller på och kräks igen, och det är som om Sigge vill få oss vakna för att vi behöver hjälpa till. Sen, när vanligt folk är vakna, åker vi till veterinären och köper dietmat för känsliga hundmagar. Nu får Olle strikt matordning ett tag, så hoppas vi på det bästa.

Ingen fara

2011-09-22T11:51:00.001+02:00

Olle har sovit hela natten. Fick lite risutblandad vanlig mat i morse. Har inte mått illa efter det. Så långt allt väl.

Dietmat på menyn

2011-09-21T18:45:00.002+02:00

Jag kommer hem efter ett par timmar på stan. Under tiden har någon mått illa och fått upp hela lunchen på mattan. Olle eller Sigge? Vet ej förstås. Samma sak en gång till i ett obevakat ögonblick. På samma matta. Båda hundarna verkar ungefär som vanligt. När vi sen äter middag får dom dela på ett hundkex. Men då - Olle vill inte ha och Sigge äter upp båda bitarna. Sen försvinner Olle. Jag hittar honom under sängen. Stackarn, han är absolut inte sig själv. Han verkar i alla fall inte ha någon feber även om jag inte har kunnat kolla tempen riktigt. Termometern är inte där jag har letat. Jag letade till och med i hundarnas leksakslåda. Då piggade Olle på sig lite. En pipleksak var lite intressant ändå. Nu kokar vi ris för att se om det går ner och hoppas att det inte kommer upp igen. Annars är det i det här läget (kl. 19.00) avvakta som gäller. Är han inte bättre i morgon blir det veterinärkontakt.

Meningen med att ha hund #6

2011-09-20T13:56:00.004+02:00

Resultatet av förmiddagens hundpromenad

När man har hund går man ett antal promenader varje dag. Ganska snart blir det tjatigt att gå samma rundor hela tiden. Det gäller att hitta på nya promenadställen. Ställen, som man annars inte skulle komma på tanken att ta sig till. Som att gå en runda på stigarna vid Hellasgården i Nacka. Och när man gör det kan det hända att man hittar ett ställe där det växer svart trumpetsvamp. En riktigt fin bonus.

Olle tar priset

2011-09-19T12:08:00.003+02:00

Första certet och Reserv C.A.C.I.B.

Fortsatt färd. Från Falun till Högbo bruk, utanför Sandviken. Olle är ju anmäld till SKK:s internationella utställning där. Unghundsklassen med fyra hanhundar i startfältet. Vi tycker ju att Olle är den finaste förstås. Och - det tyckte domaren också! Olle blev etta i sin klass. Tävlade vidare om titeln bästa hane. Där blev han trea och fick dessutom sitt första cert. Bravo Olle. Till och med pälsen nämndes i kritiken, som excellent. Nu fick åtminstone jag blodad tand. Nu måste vi ju försöka igen, och se om det inte kan bli några fler bra placeringar. Han är ju världens finaste och då kan han väl få papper på det också.

Rymmare

2011-09-19T11:49:00.002+02:00

Tillsammans igen allihop. Jag anslöt mig till resten av flocken på landet. Det var utgångspunkten för en mindre turné runt i mellansverige. Till Falun för att hälsa på barn och barnbarn. Ett hus med flera våningar och dörrar ut både här och där. Barn som springer ut och in i vanlig ordning. Svårt för mig och maken att hänga med i svängarna alla gånger. Och svårt för inte hundvana personer att ha koll så att små hundar inte smiter ut. Oj, var är Sigge? Inte inne. Kolmörkt ute, motorvägen mellan Falun och Borlänge inte långt ifrån. Maken och jag med Olle i släptåg drog ut för att leta. Ett välkänt skall hörs en bit bort. Mycket riktigt. I ett hus ett par kvarter längre bort finns Sigge. Han har troligen lockats dit av ägarnas dobermann. Snälla människor som har tagit hand om Sigge och kopplat upp honom, för att leta efter oss. Han lyckades smita en gång till, men då kom vi på honom tidigare och kunde locka hem honom utan dramatik. Olle har ju också kunnat ta chansen att smita, men han verkar inte se nån vits med det. Det är ju i närheten av oss livet ska levas.

Stor saknad redan

2011-09-13T12:59:00.004+02:00

I morse åkte maken till landet med båda hundarna. Det har bara gått några timmar, men vad tomt det är. Men, men jag kommer efter om några dar. Sen till helgen ska Olle förhoppningsvis vara i perfekt trim och göra bra ifrån sig på SKK:s internationella utställning i Högbo, utanför Sandviken. För ett år sen blev han ju BIR valp på samma ställe.
Nu är han i unghundsklassen och i den är nog konkurrensen större förstås.

Meningen med att ha hund # 5

2011-09-12T05:16:00.004+02:00

När jag har svårt att sova ibland och stiger upp för att se om tidningen kommit. Eller bara för att sitta ett tag och fundera. Eller surfa lite på datorn. Då kommer en liten hund, oftast Olle och lägger sig så stilla på fötterna. Så sitter vi så en stund. Sen går vi tillbaka i sovrummet och kanske sover en stund till.

Imponerade

2011-09-06T09:19:00.003+02:00

Man måste vila lite från alla aktiviteter i bakgrunden

I söndags tog vi oss till Kungsträdgården för att se vad Stockholms hunddag hade att erbjuda.
Både Sigge, Olle och maken och jag stannade helt imponerade vid uppvisningen i freestyle. Det såg så roligt ut. Och framför allt - hundarna var i högform och såg ut att trivas med sina uppgifter. Det kanske skulle vara nåt?? Undrar just vad Sigge och Olle skulle gilla för musik?
Avslutningsvis gick vi tipspromenaden. Vill bara meddela att maken skrapade ihop 7 rätt, medan jag fick 10. Många frågor att bara gissa på i ärlighetens namn.

Rulla runt

2011-09-02T12:16:00.003+02:00

Har nästan förstått vad jag vill

Nu är det träning på "rulla runt" som gäller. En prövning för alla inblandade, åtminstone för mina knän. En liten köttbullebit gömd i handen. Tålamod, tålamod och tålamod. Lite gester för att understryka min vilja och - förhoppningsvis bra tajming med köttbullen när Olle råkar beskriva varvet runt.

Skilda vägar

2011-09-01T11:13:00.002+02:00

Det är inte ofta, för att inte säga aldrig, som vi delar på Sigge och Olle. Det betyder att vi har varit lite lata när det gäller att träna vissa moment som är bättre att träna ensamma. Olika trick t ex, och andra uppmärksamhetsövningar. Maken och jag har påbjudit skärpning på det området. Att gå åt skilda håll är inte helt lätt för en liten hund, som inte är van. Olle framför allt, blir väldigt orolig när vi bara är ute han och jag. Vart gick Sigge och husse? Han tittar bakåt för att se om dom inte kommer snart. Och kommer vi hem och det är tomt förstår han ingenting. Det är säkert bara nyttigt att sära på dom då och då. Och, det är ju hur kul som helst att träna. Köttbullsbitar, om än aldrig så små, kan få den mest envisa borderterrier att göra underverk. Nu tränar Olle och jag slalom mellan mina ben och rulla runt. Sen ska vi ha uppvisning för Sigge och husse. Dom tränar också slalom. Rulla runt och spela död kan Sigge redan. - Dessutom får Sigge chans att leka lite med bollar, en favoritlek, som Olle inte klarar av. Han blir så uppjagad av att leka med bollar, att vi inte vill utsätta honom för den stressen.

Aktiviteter, hur mycket som helst

2011-08-27T19:58:00.005+02:00

Vänder du huvudet mot mig, så hoppar jag undan. Olle vet precis hur man bör göra

Nyss hemkomna efter en fullspäckad dag på Gålö med BTS Stockholm. Chans för hundar med mattar och hussar att prova på olika aktiviteter, som spår, agility, lydnad och gryt med grävling. Därtill trevlig samvaro med förtäring och tävlingar. Strålande sol, riktig högsommarvärme, nästan på gränsen till för varmt. Drygt 30 hundar med sina människor mötte upp. Roligt för både Sigge och Olle var spårning förstås. Men den döda grävlingen, totalt omsvärmad av spyflugor, toppade till och med det. Båda två visste precis hur man skulle göra. - Angrip grävlingen bakifrån och när den vänder huvudet mot dig, så hoppa undan. Lite tveksamhet att krypa in i konstgrytet till en början, men efter ett tag tog intresset för grävlingen över. Hur ska vi nu ta vara på den talangen? Jag har fått ett uppmuntrande förslag från en ung vän i Hälsingland. - Träna hundarna, ta jägarexamen och börja jaga! Det tål verkligen att tänka över både en, två, tre och ännu fler gånger.

Sigge är totalt slut efter att ha tampats med grävlingen

N

Tjockis?

2011-08-22T09:13:00.003+02:00

Gamla strumpor duger bra att kampa om

På väg hem från landet tog vi en omväg och stannade till hos syrran på Väddö. Sigge och Olle sträckte ut ordentligt efter bilfärden och sprang runt, runt och inventerade alla stugor i närheten. De som inte ser hundarna varje dag tycker att det är svårt att se skillnad på dom. Men syrran visste skillnaden. "Hej, tjockis." Det var Sigge det. Ja, kanske. När man tittar efter så har han nog lagt på hullet lite. Hem och väga. Skillnaden var ungefär tre hekto mellan Sigge och Olle, men då är Olle någon centimeter högre också. Framför allt så är Sigges nacke lite valkig och midjan är inte så markerad, som den ska vara. Observandum alltså och minskning på maten. Mer motion tror jag inte är möjligt, så långa dagar finns inte.

Sommarens sista solstålar

2011-08-19T08:06:00.002+02:00

Sensommardagar med hög luftfuktighet och långa solskuggor. Sigge och Olle njuter i fulla drag i morgonsolen vid lillstugans vägg på landet. Ögonblick som stannar till och blir kvar i minnet.

Bästa bordern badar bara bredvid Berns

2011-08-09T11:35:00.007+02:00

Kanske ska ta ett dopp till?

En skön, lagom varm (dvs lite mulen) dag, utan regn. Perfekt för en promenad i stan. Vi tog färjan över till Djurgården och gick sen efter Strandvägen, genom Berzelii park och vidare till Kungsträdgården för bussfärd hem. I Berzelii park finns det en damm, alldeles intill Berns salonger. Perfekt för lite varma hundar att slicka i sig lite vatten, och svalka tassarna. Varken Olle eller Sigge är några badsugna hundar. Det räcker gott med lite tassplask. I dammen finns det ganska stora karpar, som blir feta av alla små pelllets, som dom matas med. Fiskmaten blev snabbt Sigges favorit. De flöt så fint på ytan och in i Sigges mun. Men varför nöja sig med lättfångat? Hela Sigge klev i och simmade till och med för att få tag på fler. Det är nog det enda hittills, som fått honom att frivilligt blöta ner sig. Bra att pälsen är tät och fin så en lätt ruskning räckte för att få honom i skick att åka hem med bussen.

Stilstudie av Olle på bussen

Stackars Sigge

2011-08-06T09:32:00.003+02:00

I dag åker vi tillbaka till stan ett tag. Uppbrott och bilåkning är något som Sigge inte tycker om. Redan efter morgonpromenaden, när maken och jag sitter och äter frukost anar Sigge oråd. Det är otroligt hur känslig han är. Vi själva kan inte inse att vi visat tecken på att göra oss i ordning för att åka, men Sigge uppfattar någon sorts stämning ändå. Hela tiden efter morgonmålet har han legat nere på en stig, som går från huset ner till sjön. Alldeles stilla med huvudet platt mot marken. Riktigt deppig. När vi sen ska till att åka går han undan så långt bort, som det är möjligt. Det är riktigt synd om honom.

Sigge på hugget

2011-08-02T11:42:00.002+02:00

Sigge har en osviklig blick för allt som rör sig och mer därtill. Markerar skällande på andungar och ekorrar, som förekommer allt som oftast på landet. Häromdagen stod han och råskällde på något nere på bryggan. Kunde kanske vara en orm? Något jag är lite känslig för numera. Kanske Sigge tog det för en orm, något ålande och krypande var det i alla fall. Med min bristfälliga kunskap skulle jag kalla det för en trollsländelarv. Bravo Sigge! Olle hängde bara på i vanlig ordning och verkade mest lite förvirrad.

Sommarstiltje med råkurr

2011-07-24T14:10:00.005+02:00

Hur söta som helst - men skenet kan bedra

Sommar på landet är en bra träning i att klara sig utan konstant datauppkoppling. Men ibland tar vi en tur till stan, så att vi alla får trampa asfalt och andas avgaser ett tag. Och då passar jag på att återknyta kontakten med omvärlden.
Jag vet inte om Sigge och Olle tycker det är lika stimulerande, som jag, med miljöombyte. Fast jag tror att det är lite spännande att komma till stan också för dom.
Landetlivet är annars fritt, med bra möjligheter till roligheter som spårträning och blåbärsplockning. Båda två kan stå länge i blåbärsriset och beta av bären. Olle har också blivit nästan vuxen nu. Det märks tydligt på Sigges och hans relation. Båda två håller på att mäta sig med varandra hela tiden. Ibland är det Sigge som är på Olle och ibland tvärtom. Häromdagen kom dom i ett riktigt slagsmål. Olle bet till runt Sigges nos och Sigge rev i rejält. Båda två var mycket upphetsade och när maken särade på dom tog det ett bra tag innan Sigge slutade morra och kasta hätska blickar på Olle. Sen var allt som vanligt igen. Till nästa gång? Konstant koll på vad som händer är vad som gäller.

Små barn och hundar

2011-07-10T19:14:00.007+02:00

Ossian och Olle i blåbärsskogen

Det kan inte nog poängteras. Små barn och hundar är en oslagbar kombination. Till en del så befinner dom sig på samma nivå och kanske därigenom får dom en speciell kontakt med varandra. På landet har yngsta barnbarnet Ossian varit och hälsat på. Både Sigge och Olle tar speciell hänsyn till honom och Ossian verkar ta till sig hundarna på ett likartat sätt som han gör med andra barn. Helt underbart.

Bryggliv med barn och hundar

Skeppshundar

2011-06-27T14:41:00.003+02:00

Ja, jag vet. Vi har bara en hundflytväst.

Ingen sommar utan en tur på sjön. Sigge och Olle fick följa med ut för att hjälpa till att ta upp några nät. Sigge har åkt båt många gånger förr, men för Olle var det premiär. Men, det var precis som om han inte gjort annat. Lugn och stilla. Tittade lite över relingen, men sen var det inget mer med det. Fångsten blev 24 stora abborrar. Ska filéas och stekas i riktigt smör.

Kottar det är kul det

2011-06-22T14:13:00.007+02:00

Olle försöker hjälpa tilll med datorerna, men tyvärr, inte ens han kan ...
Vårt charmtroll Olle har fått nya intressen. Finns det inget annat att leka med så får man ta vad naturen erbjuder. Just nu är det tallkottar som gäller.
Han kan ligga och tugga på dom, eller ännu hellre, ta dom i munnen och släppa framför husse eller mig. Med en uppfordrande blick vill han sen att vi kastar iväg dom. Överallt i huset och på verandor och ute ligger det fullt av hela och halvtuggade kottar. Om man går upp barfota mitt i natten, så kan man få en minnesbild av tiden när barnen var små. Kotte i hålfoten (i stället för lego-bit). I går när husse skulle sätta på sig stövlarna, vad låg däri, just det, en kotte. Charmigt, kanske, men lite drygt i längden. Så numera försöker vi att inte uppmuntra leken. Kommer Olle med sina kottar tar vi bara lugnt och lägger dom i soppåsen.
På landet, som sagt, med allt vad det innebär i form av dålig datauppkopling. Sitter just nu ute i skogen, efter att ha lagt ett spår till Sigge. Här fungerar uppkopplingen nämligen riktigt bra.

Minnet sviker inte

2011-06-08T10:46:00.002+02:00

För två år sedan blev Sigge svårt attackerad av en blandning av schäfer och rottweiler.
Idag fick vi syn på den hunden igen. Ungefär hundra meter bort gick han lugnt med sin matte. Sigge satte tvärt tassarna i backen och vägrade gå. Vi vände om och gick hem. Det gör ont att Sigge ska behöva ha sina trauman med sig hela livet. Men det är väl bara att försöka undvika konfrontation.

Jubileumsdag

2011-06-07T16:16:00.006+02:00

Bombax grundare CG Stafberg tillsammans med dagens domare

Strålande sol och fullt med hundar och deras mattar och hussar. Många hade kommit till Bombax kennels 50-årsjubileum i Högbobruk utanför Sandviken. Dagen var full av aktiviteter. Det var lagtävlingar mellan ett antal näraliggande kennlar. Lagen skiljdes åt genom T-shirts i olika färger. Vi hade flaggula, nationaldagen till ära. Det var utställning förstås, där Olle, som är vår Bombaxhund, fick godkänt, men inte just mer. "Visad upp i underull" - var den största invändningen. Vi vill gärna tro det i alla fall. Annars var det full fart. Maken provade på att skjuta med grytpistol, vilket inbringade Team Bombax ytterligare några poäng. Olle fick för första gången testa en liten agilitybana. Först en provrunda som det tog lite tid att få till. Men efter det sprang Olle och jag en runda på riktigt. Och då hade han fattat helt vad det handlade om och gjorde allt rätt. Jättekul för Olle och ganska jobbigt för mig. En hel dag i solen, med många intryck och aktiviteter och mycket bilåkande, tog ut sin rätt. Sovmorgon i morse för allihop. Jag behöver väl inte tillägga att Team Bombax vann lagtävlingarna?

Olle i full fart på agilitybanan

Dubbelnatur

2011-06-04T12:22:00.005+02:00

Kompisar vid middagsbordet

På landet igen, bortom civilisationens råmärken. D.v.s. otroligt dålig datauppkoppling. Kontakten med yttervärlden är mycket sporadisk. Men det finns andra friheter som väger upp friheten att ha hela världen i knät. Fråga Sigge och Olle så ges besked. Fast allt är inte bara positivt för dom heller. Nu ska nämligen pälsarna tas ner och börja byggas upp igen från scratch. Olle är det inget problem med, för honom tar vår trimmare Barbro hand om. Men Sigge har maken bestämt att han ska göra själv. Normalt så är Sigge och husse väldigt nära varandra och inget är bättre än dom två, tycker Sigge. Men när husse närmar sig ljumskar och armhålor med flera känsliga ställen, då blir Sigge som förbytt. Han försöker bita och hugga så gott han kan. Maken har varit nära att ge upp och överlämna det halvfärdiga resultatet till någon annan. Just nu råder vapenstillestånd och Sigge ser minst sagt hemsk ut i pälsen. Vi har i morgon på oss att fixa till den, för på måndag är det jubiléum, Bombax kennel 50 år, och då ska alla hundar vara sitt bästa. Jag tror att maken får erkänna att det är bra att hjälpas åt. Jag ställer gärna upp.

Helt godkänd

2011-05-29T19:24:00.005+02:00

På tredje plats av sju

Morgontidig avfärd till Österbybruk för Olles försök i utställningsringen. Regn hade utlovats, så vi hade laddat upp med regnkläder både för hundar och oss själva. Olle startade som nummer fyra i sin ring, så tidigt iväg, som sagt var. Det var 38 anmälda borderterriers, ganska många med tanke på hur stor eller liten kanske, rasen är. Olle var på ganska gott humör, gick glatt runt och visade upp sig, men ville inte stå still, så som jag ville. Trots det fick han det individuella omdömet, excellent. Av sju anmälda juniorhanar fick tre samma omdöme. Men i konkurrens med de andra två "ettorna" hamnade Olle på tredje plats, utan ytterligare plus. Men ändå, bra på alla sätt och vis, till och med utmärkt pälskvalité. Det var mer än jag hade hoppats på. Så nu kommer vi att göra fler ringförsök. Regnkläderna behövde vi inte plocka fram. Först när vi packade ihop efter välförtjänt fika, började regnet falla.

Åter tillsammans

2011-05-26T18:54:00.003+02:00

Nu är flocken samlad igen. Jag är tillbaka i stan och husse med hundar kom hem strax efter. Det blev ingen större glädjeyra från Sigges och Olles del när dom kom hem. Dom ville bara dricka vatten och gå och lägga sig. Det kändes nästan lite snopet. Jag hade bespetsat mig på stora välkomstceremonier. Mitt människoperspektiv var väl påkopplat. Med hundperspektiv är det annat som gäller. Senaste nytt från landet var annars att Olle dragit iväg efter något attraktivt vilt i skogen, döv för husses rop och kommandon. Han kom tillbaka efter en kvart (jättelång tid enligt husse), blöt i pälsen. Hindrad att följa efter, vad det nu var, av ett kärr kanske?

Utan hundar

2011-05-24T20:11:00.003+02:00

För första gången på mycket länge, har jag åkt bort själv utan att ha några hundar med mig. Är just nu i Falun och hälsar på barn och barnbarn. Sigge och Olle stannade, klokt nog, kvar på landet med husse. Där, har jag hört, tränas Olle i att förhålla sig kallsinnig inför bollar. Sist jag ringde upp hördes ivriga, uppfordrande skall. För att nå framsteg krävs ett visst mått av tid, det är jag helt införstådd med. Läste i helgens DN en artikel om olika hundraser och hur lätt dom hade för att lära sig nya saker. Borderterrien placerade sig inte i toppen, men höll sig i alla fall på den övre halvan, plats 30 av totalt 79. Toppade gjorde bordercollie. Individuella skillnader finns förstås, undrar vilken plats Olle skulle hamna på då?

På spåret

2011-05-21T15:20:00.003+02:00

Några dagar på landet. Lite kallt och blåsigt men solen skiner som den ska i maj. Olle har varit hos frissan för att försöka få lite fason på pälsen till utställningen nästa vecka. Pälskvalitén är inte den allra bästa, men man vet aldrig vad en domare tycker, så kanske? Blir han ingen ringstjärna, så kan han kanske skaffa sig andra meriter. Idag har Olle fått prova på att spåra för första gången. Ett enkelt spår, rakt, ca 100 meter långt. Jag travade runt bland ris och stenar och duttade ut blod och släpade rådjursklöv. Efter ca en timme fick Olle prova på spåret. Det finns bara ett ord - perfekt. Han fattade snabbt vad han skulle följa, gick metodiskt och noga tillväga, missade ett par gånger men letade rätt på spåret själv. Vid avslutet blev han fundersam, vart tog spåret vägen? Letade runt och hittade klöven till sist. Bravo. Fast själva klöven var lite otäck att ta i. Inte något rolig att leka med heller. Då var mitt fickgodis betydligt bättre.

Bolltokig?

2011-05-16T17:52:00.003+02:00

Båda hundarna tycker det är roligt att springa efter en boll som kastas, eller att dribbla en större boll. Sigge kan leka en stund, men bryter efter ett tag, och helst avslutar med att tugga sönder bollen (om det går). Olle däremot, har blivit en liten problemhund. Han går upp i varv så snart han anar att det är en boll på gång. Hetsar upp sig och är nästan svår att få kontakt med. Slutsatsen har blivit att inte leka bollekar längre, absolut inte för Olle. Vi får hitta på andra saker. Tidigare idag tänkte jag gå ner på vår innegård för att ringträna Olle lite. Han är ju anmäld till utställning i Österby den 29 maj. Men inte, det var bara att vända och gå in igen. Grannpojkarna höll nämligen på och sparkade boll, med påföljden att Olle gick igång, skällde och hoppade och ville till bollen. Det var just då inte något bra tillfälle att börja avprogrammera honom. Jag måste nog också ta reda på lite mer hur jag ska göra.

En traditionell utflykt

2011-05-14T16:51:00.005+02:00

Trädgårdskaféet var helt OK

I mina yngre år var det inte så vanligt att familjer hade bil. Då hände det att bilägare i bekantskapskretsen bjöd på en biltur. En tur till något näraliggande, trevligt ställe där man fikade och sen åkte hem. Maken och jag åkte i dag till Sigtuna, bara för att titta och, som sagt var, fika. Sigge och Olle tyckte nog hela idén var ganska dålig. En lång bilfärd och en kort promenad och inte ens en korv fick dom. Ganska trevligt tyckte maken och jag. Vi tog vårt kaffe med varm smörgås i ett kafé som hade en trädgård, där Sigge och Olle kunde koppla av och rulla runt i gräset. Det tyckte dom i alla fall om. Det var inte heller så dumt att jaga änder nere vid Mälaren.

Sigtuna var "så där", enligt Sigge och Olle

Hägg och syren

2011-05-13T19:51:00.003+02:00

Sommarvärmen har slagit till. Tiden mellan hägg och syren var i år obefintlig. Sigge och Olle verkar ha ett ambivalent förhållande till värmen. Dels så är dom tagna av värmen, orkar inte vara i farten och ligger bara helt utslagna på golvet. Dels så söker dom upp solen när vi är ute och ligger gärna och gosar i värmen, precis som en katt. Kan tyckas märkligt, men det kanske bara är som vi själva reagerar, olika vid olika tidpunkter helt enkelt.
(F.ö. kan jag meddela att vi har fått svar på Olles prover idag - allt är normalt)

Friskförklarad

2011-05-10T12:40:00.002+02:00

I dag har vi varit på återbesök med Olle, för att kolla upp eventuella kvarstående symtom efter ormbettet. Ny provtagning - då Olle imponerade på personalen genom sitt otroliga lugn. Det tog lite tid att fylla flera rör med blod, så Olle passade på att sova en stund under tiden. Sedan la han sig bara ner på undersökningsbordet och inväntade vidare order. Alltid lika roligt att ha honom med i olika sammanhang. Ja, förresten att han är friskförklarad får vi kanske sätta ett frågetecken efter så länge. Vi måste i ärlighetens namn invänta provsvaren först.

Matte hade inte emigrerat till USA

2011-05-08T05:50:00.003+02:00

På lördagen var jag borta hela dagen på kongress på ett av de senare tillskotten i Stockholms hotellflora, Clarion Sign, vid Norra bantorget. Jag tänker inte ge en recension av anläggningen - men förväntningarna infriades inte - om jag uttrycker mig så. Det kan ha sina prövningsmoment att sitta i kongressförhandlingar en hel dag. Då är det härligt att mötas vid bussen sent på lördagskvällen av två totalt okritiska, överlyckliga små killar. Enligt husse har dom letat i alla vrår när dom har kommit in, för att försöka hitta var jag har gömt mig. Det känns extra varmt om hjärtat att få ta emot all hundglädje - också en av meningarna med att ha hund.

Slalomskola

2011-05-05T14:31:00.009+02:00

Olle ska fortfarande inte härja runt eller röra sig för mycket efter ormbettet. I stället får vi ta till hjärngympa, som att lära sig lite konster och trick. Sigge är en hejare på att "spela död", så det har jag försökt få Olle att bli också. Resultatet har uteblivit hittills. Däremot har han talang för att gå slalom mellan mina ben. Så nu tränar vi det för fullt. "Rulla runt" och "Spela död", får vi återkomma till senare.

Hur mår han? och Hur går det?

2011-05-03T17:52:00.003+02:00

Konvalescentens favoritplats i köket

Alla i huset där vi bor är mycket deltagande. Hur mår Olle? Hur går Det? Jag tror inte någon är ovetande om vad som har hänt den ena av husets kelgrisar. Våra grannar verkar vara genuint bekymrade och intresserade. Självklart kan man tycka, eftersom både Sigge och Olle har tätpositionen i maskotligan hos oss.

Dietmat, det är gott det

2011-05-02T13:27:00.002+02:00

Olle får nu dietmat, burkmat, som luktar lång väg. Den är tydligen extra god. Sigge är bra avundsjuk och har till och med försökt ta Olles portion. Det fick Olle att vakta och morra. Det har mig veterligt aldrig hänt förut. Den nya maten smakar inte bara gott, den verkar hjälpa också, så långt verkar allt bara bra.

Backa ett par steg

2011-05-01T15:19:00.003+02:00

Olle vill bara ligga och slöa under ett bord

Pigg, piggare, sämre. Ingen bra komparation. Vi har tvingats backa ett par steg när det gäller Olles rehabilitering. Han har blivit sämre i magen. Omtag med vattentunna diarréer. Nu är det strikt diet i små portioner som gäller. Proffsigt upplagt med schema för mat och medicin och spalter där man noterar observationer. Är han inte bättre i morgon blir det Södra sjukhuset igen.

Körsbärsblomsdagen

2011-04-29T16:25:00.002+02:00

Sigge och Olle är nöjda efter att ha fått smaka på vår glass

På eftermiddagen var Olle så pass pigg att vi kunde åka bussen till Kungsträdgården för att titta på körsbärsblommorna, som är på topp nu. Fantastiskt fint. Det som gör det hela till en så vacker upplevelse är den förgänglighet som blommorna har. I morgon kan dom ha blommat över nästan allihop.

Faran över?

2011-04-29T08:57:00.003+02:00

Nu börjar Olle vara sitt gamla, vanliga jag igen. Ivrig och först framme vid matskålarna. Han måste förstås vara jättehungrig. Nu blir det svårare att hålla igen på aktiviteterna. Får försöka med hjärngympa i stället för fysträning. Och fokus ligger nu framåt, först och främst utställning 29 maj i Österbybruk. Får se om pälsen kan bli i "utställningskondition" till dess. Det blev ju nedslag på det sist.

Hemsjukvård

2011-04-28T12:55:00.002+02:00

Strapatserna fortsätter. Under natten har Olles mage varit upp- och nedvänd. Stackaren har inte lyckats väcka oss och inte kunnat komma ut. Stor mattvätt och annan rengöring. Jag tyckte nog han var lite mer hängig i dag, ingen riktig skjuts på aptiten och lite dålig på att dricka. Upprepade gånger har vi behövt ta ut honom, och då har det bara runnit. Södra djursjukhusets rådgivning visste besked. Tidigare i dag hade personalen talat om att det händer ju att hundar reagerar med magsjuka efter ormbett och vad konstigt att inga av hundarna den här senaste tiden haft magproblem. Då ringde jag och statistiken var återställd. Nu är det dietmat som gäller, det blev kokt ris med lite olja. Vatten gick att dricka när jag la i en bit godis i vattenskålen. Vi fortsätter väl att avvakta. Sigge verkar också påverkad av sakernas tillstånd, det är som om han är sympatihängig med Olle.

Stor återförening

2011-04-27T18:55:00.003+02:00

Olle fick komma hem från sjukhuset idag på sen eftermiddag och är numera konvalescent. Ska hållas i stillhet de närmaste veckorna , minst. Det kan nog bli en utmaning. Jag tror inte jag har sett Olle så glad, som när jag hämtade honom. Försökte riktigt krypa ur skinnet, pep och gnällde och visste inte hur nära han kunde komma. Allt upprepades när vi kom hem, fast då var det två hundar som pep och ålade runt. Sen, när värsta yran lagt sig, kopplade både Olle och Sigge av och somnade lugnt i varsitt hörn. Nu är hela flocken samlad och ordningen återställd.

Ormbett

2011-04-26T12:08:00.004+02:00

Olle är hängig hos veterinären

Avvaktan blev det inte tal om. Olle visade sig vara rejält svullen på halsen, så det blev Nacka djurklinik istället. Där konstaterade dom bara att det troligen var ett ormbett! Vidare färd till Södra djursjukhuset, ett nytt ställe för oss. Snabbt och väl emottagna. Dom hittade till och med ett bettställe på läppen. Stackars Olle. Han blev tvungen att skrivas in och få dropp. Allt för att hålla honom under uppsikt och att späda ut ormgiftet, för att undvika påverkan på inre organ. Dessutom ingår han numera i ett forskningsprojekt om kortison har effekt vid ormbett eller inte. Dubbelblind, randomiserad studie. Det känns bra att bidra till ökad kunskap. Annars var Olle jätteduktig, inga problem med undersökningar och blodprover. Han ville egentligen bara ligga still. Var inte ens intresserad av en katt, som satt bredvid oss i väntrummet. I morgon förmiddag, ringer dom från djursjukhuset med besked. Vi hoppas att dom inte ringer tidigare, för i så fall har det tillstött något. Det kändes väldigt tomt att gå hem med bara en sele och kopplet i handen. Jag kan också konstatera att en djurförsäkring är väldigt bra att ha.

Olle är inte sig själv

2011-04-26T09:23:00.002+02:00

Något har hänt med Olle? Han har inte varit på hugget nu på morgonen, som han brukar. Blev klar med maten efter Sigge. Det har aldrig hänt efter sedan han var lill-liten. Ser faktiskt lite hängig ut. Jag avvaktar väl ett tag, så får vi se.

Stilla dagar i Pinnarviken

2011-04-25T18:51:00.002+02:00

Påsk på landet. Strålande sol och sommarvärme. Glömda är alla tuggade skor och tidiga morgnar då man knappt har hunnit klä på sig (ja, jag kom inte på något mer negativt). Springa runt, runt, sova i soffan. Jaga boll under bastustugan. Det tog Olle en halvtimme att komma ut med bollen, samma väg som han kröp in, trångt som bara den. Kasta kottar upp i luften och hoppas att husse eller matte vill vara med att leka. Skogspromenader. Hur härligt som helst. Vilket hundliv, det är nästan så jag blir avundsjuk och skulle vilja byta ibland.

Tagen på bar gärning

2011-04-23T09:39:00.003+02:00

Nu är bevisen säkrade. Mysteriet med skotuggaren är löst. I går morse togs Olle på bar gärning i full aktion med att tugga i sig ytterligare en av mina favoritskor. Jag hade, helt rimligt, ställt dom i sovrummet. På morgonsidan tycker jag mig höra ett onormalt ljud från rummet intill. Och mycket riktigt där låg Olle, nöjt tuggande på ena skon. Hade alltså tagit skon i smyg och dragit sig tillbaka för att i lugn och ro göra småsmulor av denna italienska skapelse. Bra på sätt och vis, för nu har vi något att förhålla oss till och en plan för framtiden.

Fästligt

2011-04-17T20:46:00.002+02:00

Vårens första fästingar togs i dag på Olle. Två stycken. Vi har i princip bestämt oss för att ställa ut Olle i Österby bruk i slutet av maj. Alltså har jag börjat planera för en bra päls tills dess. Trimmade lite i dag, och upptäckte då två fästingar, en inne i örat och en i ljumsken. Nu blir det daglig genomgång av pälsarna.
För övrigt har Olle (först) och Sigge (direkt efter) jagat en hare nedför Bondegatan. Sprang i väg i ett obevakat ögonblick. Inget annat hände lyckligtvis, än att dom kom tillbaka utan jaktlycka. Sedan när vi hade kommit hem, ringde det på dörren. Utanför stod grannen som hade tagit hand om Sigge. Han hade inte följt med oss in och vi såg inte att han var kvar utanför. Sigge satt och väntade utanför vår dörr och när grannen kom följde han med in till dom. Små äventyr i vardagen.

Kungliga vårkänslor

2011-04-16T15:54:00.003+02:00

Strålande sol och grönska som precis håller på och spricker ut. Man måste bara ut i naturen. En förmiddagstur till Drottningholm och dom s.k. hundöarna. Två öar med broar, omgärdade av kanaler, där hundarna kan springa fritt. Sigges och Olles "kusin", mellanpudeln Rocky, var också med. Full fart från första stund. Sigge och Olle har stilen att hela tiden springa mellan alla andra hundar fram och tillbaka. Det gäller ju att ha full koll på samtliga. Det var bara när en stor S:t Bernhardshund kom, som Olle blev lite spak och gömde sig bakom mina ben. Det är också bra att ha med sig extra gott godis (köttbullar i det här fallet), för det ges många tillfällen till att träna "inkallning med störning". På det momentet fick dom VG i betyg. Det är en bit kvar till MVG.

Hur gick det med vattnet? (Malmö)

2011-04-11T11:03:00.002+02:00

Hur har Sigge klarat av att vara i Malmö flera dagar utan att kunna dricka kranvattnet? Det var inget alternativ att låta honom dricka ankdamsvattnet, så vi försökte med flaskvatten. Vatten från en källa i Bergsslagen, utan kolsyra, 1,5 l inhandlades. Allt till Sigges belåtenhet. Mycket bra, och dessutom sista dagen dög även kranvattnet. I alla fall när det kom från en vattenslang ute i trädgården.

På rymmen (Malmö)

2011-04-10T17:05:00.004+02:00

Är man inte van vid hundar, tänker man inte på hundvis. Det gäller att hålla trädgårdsgrindar och andra inhängningar stängda, så ingen slipper ut. Husses svärson råkade glömma detta, något som Sigge direkt såg. På ett ögonblick var han ute i omgivningarna. Allmän skallgång utlystes. Efter ett tag hittades han av husse. Då hade jag för mitt inre hunnit måla upp flera hemska scenarior där bilar och hundar var inblandade och Sigge hade hunnit tittat in hos grannen, gått husesyn i deras kök och därefter varit på kaninjakt i den näraliggande lekparken. Alla var glada när han kom hem, Sigge också.

Uppdaterad vattenrapport... (Malmö)

2011-04-08T20:40:00.003+02:00

Alldeles nyss kom husse hem efter att ha varit ute och rastat Sigge och Olle. Senaste vattennytt är att ankdammen i Beijerparken har alldeles utmärkt vatten. Sigge har druckit sig otörstig allt medan Olle försökte gräva sig ner i kaninhålorna.

Vi glömde bort... (Malmö)

2011-04-08T20:08:00.003+02:00

När vi var i Malmö och hälsade på senast visade det sig att Sigge inte ville dricka vattnet. Vi råkade då ha med oss Stockholmsvatten i en flaska, så det gick bra ändå. Nu är vi i Malmö igen och inte hade vi tänkt på vattenfrågan. Inte förrän vi satte ner vattenskålen och Olle drack och drack. Medan Sigge bara nosade på vattnet och gick därifrån, fast han rimligtvis borde vara mycket törstig. Vi måste nog kontakta vattenverket i Malmö för att undersöka vad det är som gör att vattnet ratas av Sigge. Nu ska vi vara här några dagar så vi måste kanske köpa flaskvatten för att inte Sigge ska bli alldeles uttorkad.

Meningen med att ha hund

2011-04-03T09:17:00.002+02:00

Meningen med att ha hund är att få gå ut klockan sju på morgonen och möta hemvändande festfirare som är glada och trevliga och att stå på Åsöberget och titta ut över Saltsjön och hela Djurgården.

Outgrundliga Sigge

2011-04-02T14:42:00.004+02:00

Svårbegripligt beteende, som man förmodligen inte ska grubbla för mycket på. Sigge uttrycker sig svårtolkat många gånger. Till exempel så kan han komma och gnälla och nästan skälla uppfordrande. OK, han kanske behöver gå ut eller han kanske vill leka kan man då tro. Så till slut ger jag upp, tar på ytterkläder och är beredd att gå ut. Då skulle man kunna tänka sig att Sigge glad i hågen kommer och är ivrig och vill följa med. Men inte. Då lägger han sig till ro någonstans och har inte alls någon lust att aktiveras, än mindre att gå ut. Jag förstår ingenting.

Nästa sko till slakt

2011-03-27T11:06:00.003+02:00

Nu börjar det bli dags att agera. I dag hittades ytterligare ett par skor, med typiska Olleskador. Jag trodde att skotuggandet hörde värsta valpåldern till. Men tydligen inte. Ändå kan jag inte tycka att Olle är så undersysselsatt att han måste roa sig på egen hand. Det är förmodligen punktmarkering som gäller nu, och.... att försöka komma ihåg att ställa undan skorna!

Korvkoll

2011-03-26T11:51:00.002+01:00

Promenaderna så här i vardagslag blir inte så varierade. Det blir gärna "ena rundan", dvs längs Hammarbykajen, eller "andra rundan", över Fjällgatan, till Slussen och Medis. Ska man bedöma vilken runda som Sigge och Olle föredrar, så tror jag att andra rundan är favorit. Längs den promenaden står nämligen ett antal korvkiosker. Båda två har full koll på korvkioskerna i trakten där vi rör oss. I bland händer det att vi köper en kall korv, som dom får dela på, men långt ifrån alltid. När vi närmar oss en kiosk är det full fart framåt. Nästan enda tillfället, då vi har svårt att inte låta dom dra. När man har passerat, så bromsar dom gärna, men accepterar efter ett tag att - idag blev det ingen korv. Hundar lever ju i nuet, som sagt var.

Vem är den skyldige?

2011-03-24T12:46:00.003+01:00

Det här var en gång i tiden ett par riktigt snygga och sköna skor. De har med åren blivit riktiga trotjänare, som vårdats ömt för att hålla så länge som möjligt. Nu är det inte bara jag, som har fattat tycke för skorna. När jag skulle ta på dom idag, var tillståndet så illa att soprummet blev den slutliga förvaringen.
Undrar just vem den skyldige är? Misstankarna går i en bestämd riktning. Och det är inte åt Sigges håll...

Olle fnyser åt allt

2011-03-22T16:05:00.004+01:00

Det händer mer spännande saker utanför undersökningsrummet.

Fnysningar och indragningar genom nosen. Olle har hållit på så flera dagar nu. Misstanke om noskvalster. Och det vill vi inte gärna ha. Så iväg till Nacka djurklinik, som konstaterade att Olle var en i övrigt frisk hund, som dessutom verkade vara mycket trevlig. Tyckte veterinären. En tablett i veckan i tre veckor, sen ska allt vara bra.

Ett dygn senare

2011-03-19T19:04:00.002+01:00

Fortfarande ett dygn efter hemkomsten från hundhotellet ligger båda hundarna och sover. Dom vaknar bara för att äta och gå ut och rastas. Det är för mig helt otroligt. Att denna vistelse har varit så tröttande. Som tur är har vi inga mer omfattande program dom närmaste dagarna. Så det är bara att vila på.

Bo på hotell tröttar

2011-03-18T19:47:00.004+01:00

I måndags åkte maken och jag på semester till Prag. Sigge och Olle, var sedan tidigare inbokade på Helenas hundhotell, nära Arlanda. Det sista vi såg av hundarna i måndags var Sigge, som satte klorna i backen, och inte ville gå in i hundstallarna. I dag när vi hämtade dom, var både Sigge och Olle och vi lika glada tror jag. Allt hade gått bra, vad vi kan förstå. Men.. oj vad trötta dom är nu när vi är hemma allihopa. Jag tror inte att dom har kunnat koppla av riktigt på "hotellet". Det är alltid något som händer, så någon djupsömn har det nog inte blivit. Det tar dom igen nu.

Bordern intar Djurgården

2011-03-13T16:08:00.004+01:00

Trots en lite gråmulen dag, samlades ett tjugotal borderterrierekipage, för en gemensam promenad på Djurgården. BTS Stockholm stod för inbjudan. Tanken var att vi skulle ta oss från Djurgårdsbron till Hunduddens träningscenter, där det finns ett kafé. Men på grund av diverse vägarbeten kom vi inte fram. I stället valde vi att gå till hundrastgården vid Waldemarsudde. Skällande, nosande, dragande, fingående tog vi oss fram - alla varianter visades upp. Som vanligt när fler än en borderterrier kommer samtidigt, stannade många andra söndagsflanörer upp och tittade roat på gänget.

Sigge och Olle höll god fart och ville gärna vara i täten tillsammans med alla andra, som ville samma sak. Framme vid rastgården gjorde vi ett försök att släppa lös hundarna. Det gick riktigt bra till en början, men efter ett tag blev det en del gruff. Olle fick på pälsen av en äldre hane, som väl tyckte att han behövde sättas på plats. Sigge sprang i väg för att bekanta sig med en Wizzlatik, istället för att springa runt med borderkompisarna. Det var alltså läge att koppla upp och säga hej och tack för idag. Men innan vi kom därifrån fick Sigge syn på en boxer. Av outgrundlig anledning har han fattat agg till boxrar. Den glada och vänliga boxern fick sig en rejäl utskällning av Sigge, som lyckligtvis var kopplad.